I slutet av 90-talet arrangerade några polarhundentusiaster en långdistanstävling över 30 mil som hette Technical Trail. Tanken var att renrasiga polarhundar skulle erbjudas en tävling som motsvarade deras ursprungliga användningssätt. Start och mål låg på Femundtunet i Norge och banan gick på både den norska och svenska sidan av gränsen. Efter två genomförda tävlingar lades tävlingen ner och då beslutade sig några svenska förare för att ta upp stafettpinnen och få till stånd en fortsättning av Technical Trail. Så blev det också och därmed var långdistanstävlingen POLARDISTANS född.
Den första upplagan av POLARDISTANS gick av stapeln 2001 och hade start och mål förlagd till Mörkrets Fjällgård, som ligger några mil väster om Särna och där startade 10 spann (!). Tävlingen innehöll då endast två klasser, en i pulka- och en i slädhundstil. Vinnare i respektive klass var Annika Karlsson respektive Kristin Esseth. Mörkrets Fjällgård var dock inte en helt ideal plats, bl.a. var det en totalt vit fläck på mobiltelefonkartan. Tävlingen flyttades redan året därpå till Särna med start och mål på Särna Camping.
I och med flytten ökade möjligheterna att utveckla tävlingen inom de flesta områden och antalet startande kom därmed att sakta men säkert öka för att 2009 vara uppe i 46 startande spann. 2003 kompletterades 300 kilometerstävlingen med en på 150 kilometer, som sedermera kom att bli 160 kilometer och därmed var dagens koncept POLARDISTANS 160 och POLARDISTANS 300 så som det är idag. Tanken med att införa PD160 var att skapa en rekryteringsklass, men verkligheten har visat att denna klass står bra på egna ben och 2009 var det fler startande spann i PD160 än i PD300. Skälet till det är säkert många, men ett vanligt argument som jag har hört är att många anser att de själva och deras hundar inte är tillräckligt tränade för den längre distansen och att de därför väljer PD160.
2008 gjordes ett försök med en 400 kilometers distans. Distansen fick 6 anmälningar men endast ett spann kom till start och detta spann fullföljde också tävlingen. Kanske var marknadsföringen inte tillräckligt bra för att få ett större startfält, kanske var det tillfälligheter att så få kom till start. Pga. det låga intresset för denna distans ströks den ur programmet 2009. Om och när den eventuellt återkommer vet ingen idag.
Jag har i detta försök att skriva POLARDISTANS korta historia avsiktligt utelämnat alla de personer som har gjort tävlingen möjlig, dvs. alla funktionärer. Skälet till detta är att jag tycker att det är så svårt att ta fram några enskilda namn för då riskerar man också att glömma andra, andra som kanske inte har haft en lika exponerad position, men som har varit lika viktig för att tävlingarna skulle bli så bra som de blivit. Jag vill därför rikt et stort tack till alla er som varit funktionärer i någon form under de tävlingar som varit, ingen nämnd, ingen glömd.
Lennart Andersson